Din första pistol, en betraktelse.

Kommer du ihåg? Den där underbara kvällen, när du sköt den tredje och sista 46,an. Alla prov var avklarade, nu äntligen skulle du få köpa ett eget vapen!
Slippa skjuta med klubbens gamla antika pistoler, nu skulle väl resultaten komma? Kommer du håg, hur glad du var? Hur hela Världen tycktes le, bara mot dig.
Till och med den där sura grannkärringen hälsade på dig när du kom hem. Det sprider sig fort det där tänkte du för dig själv. Det klart nu var du något att räkna med, du var ju berättigad till innehav av ett vapen.

Kommer du ihåg? Din tränare’s min när han mycket sakligt förkunnade ”att få ett föreningsintyg tar ca 4 veckor!” Det måste vara med på styrelsemöte! Kommer du ihåg dessa fyra veckor? ”den längsta tiden i ditt liv” ! Minns du än tanken, att på nästa årsmöte ändra lite i föreningens stadgar, så att dom kunde ha möte varje dag! Konstigt att inte andra människor förstår hur viktigt mitt föreningsintyg ändå är!

Kommer du ihåg? Hur du står halv tio på kvällen utanför polisstationen, med fem ovikta hundrakronorssedlar och ett föreningsintyg i handen.
Minns du hur besviken du var på polisens agerande. När dom vänligt men bestämt förklarade att ditt ärende inte har högsta prioritet.
Minns du hur dom lite slarvigt nonchalant rekommenderade dig att återkomma i morgon! Återigen en förlorad dag i ditt liv!

Kommer du ihåg? Besöket på vapen expeditionen, kan du fortfarande känna hur den där känslolösa människan besvarar din fråga ” Hur lång tid tar det?” med följande svar: 3 – 4 veckor i bästa fall! Kommer du ihåg hur benen vek sig under dig? Hur hela Världen tycktes stanna en stund!

Kommer du ihåg? Alla dina väl genomtänkta argument, vid den dagliga telefon kontakten med vapen expeditionen! Hur genomtänkta dina argument ändå var! Hur viktigt det var att just du fick din vapenlicens först av alla! Kommer du ihåg att du länge tänkte lägga in förklaringen till brådskan med licensen ” ska tävla i OS” men att modet svek
dig i sista stund. Fortfarande har du svårt att förstå att inte denna handläggare insåg vikten i att just du fick din licens före alla andra.

Kommer du ihåg? Alla telefonsamtal du ringde, runt till olika vapenhandlare, minns du hur säker du var på vilken pistol just du skulle ha! Innan du ringde?
Har du glömt med vilken svada vapenhandlaren berättade om alla pistoler och deras förträfflighet. En del hade du aldrig hört talas om förut, kommer du i håg hur osäker du blev i ditt val av det nya vapnet! Har du förträngt ditt köp, som avstyrdes i sista stund av en svartkrutsbössa? Namnet var ju ändå förvillande likt en
22 kalibrig pistol. Kommer du ihåg det där fyndet som handlaren har på lager, 90 mil bort! Har du förträngt den osäkerhet du kände inför köpet?

Kommer du ihåg? Alla de förklaringar och argument du använde i din förklaring till hustrun varför du måste köpa just den pistolen!
Minns du att du retade dig på hennes okunnighet, typiskt att bli gift med någon som inte kan ett smack om pistoler! Kommer du ihåg hennes löjliga argument mot det förestående pistol köpet, ” vi behöver nya gardiner i vardagsrummet säger hustrun”. Typiskt argument från någon som inget begriper, ” det går väl inte att skjuta med gardiner, dessutom en mycket onödig investering”. Kommer du ihåg att du inte ens själv förstod alla dina ” sakliga ” argument före det förestående köpet av pistolen!
Minns du den otäcka känslan av osäkerhet som ända fanns där, fast du glatt försökte att trycka ner, denna ibland riktigt otäcka känsla i det undermedvetna.

Kommer du ihåg? När du och den ryggsjuke grannen bar upp ditt vapenskåp, fyra trappor upp utan hiss! Kommer du ihåg hur pinsamt det blev när ni tillsammans öppnade vapenskåpet på plats uppe i lägenheten och lästa monterings anvisningen. ” För att underlätta transport, dela alltid skåpet i två delar genom att hänga av dörren”
Ja just dessa ord har någon idiot skrivit i bruksanvisningen. Minns du din hustrus min när du insisterade på att vapenskåpet skulle stå i vardagsrummet?
Du vet ju var det står i dag!

Kommer du ihåg? Brevbärarens min, när du ryckte brevet från polismyndigheten ur handen på honom! Minns du hur du lovprisade postverket för snabba leveranser! Kommer du ihåg att vädret var lite extra bra denna dag? Kommer du ihåg hur otroligt vackert detta papper, vapenlicensen ändå var. Minns du hur den sura grannkärringen log igen? Förmodligen andra gången i hennes liv!

Kommer du ihåg? Att du ringde till jobbet och sjukanmälde dig, att du med en hes och kraxig röst förkunnade att du var sjuk. Hur du står där på skjutbanan, mol alena! Kommer du ihåg den glädje du kände! Den berättigade stolthet som fanns där. Men ändå finns det en liten gnagande osäkerhetskänsla för allt det nya!

Kommer du ihåg? När du tog brorsan med till skjutbanan och noggrannt instruerade honom som aldrig skjutet förut. Minns du när ni två kom fram till tavlan och brorsan hade skjutet en 48:a första gången. Kommer du ihåg att nästa serie för brorsan var en 47,a. Det var första gången du upptäckte att det svenska språket saknade mängder ord, ord som du just nu skulle ha behövt!

Kommer du ihåg? Ja jag gör det i alla fall!

Nedtecknat av Arne Nohlberg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s