Säkerhet

Detta är en artikel som länge legat och grott i mitt huvud, för personligen är jag mycket intresserad av just säkerhetsfrågor och är vågar jag påstå ganska bra insatt i hur det borde vara inom vårt förbund för att kunna presenteras som ett förbund med just det, hög säkerhet som en ledstjärna i förbundsarbetet.

Men tyvärr så verkar det som om luften helt har gått ur vårt förbund när det gäller säkerhetsfrågor, det verkar som om införandet av den i många fall hatade ”proppen”, var den sista verkliga kraftansträngningen på säkerhetens altare och sedan har egentligen inte så mycket hänt!

Men jag anser att säkerhetsarbete det är något som alltid måste pågå inom vårt förbund ute i våra kretsar och inom våra föreningar som som tillsammans utgöres av en en stor skara brukare av skarpladdade handeldvapen.

Det är mycket viktigt att vi aldrig kan slå oss till ro, utan vi måste alltid vara på bettet och säkerställa och ständigt förnya vårt säkerhetstänkande. Detta har dock inte skett, utan i stället har en stor stagnation uppstått inom vårt förbund och denna stagnation har tyvärr spridit sig som ringar på vattnet också ut i våra föreningar och detta hoppas jag att min artikel kan råda bot på och att säkerhetsfrågorna återigen kommer upp där dom ska vara, nämligen längst upp på dagordningen, där de hör hemma.

Men att bara ge sig ut och påstå något kan ju verka lite övermaga om det inte kan ledas till bevis, därför vill jag mera konkret beskriva vad jag saknar och vad jag anser måste till för att vi ska kunna anse oss vara åtminstone på väg mot en bättre säkerhet!

Vi vet ju att det är just säkerheten och säkerhetstänkandet som möjliggör att vi skyttar kan träffas och skjuta tillsammans på tävlingar/träningar utan att någon/något blir skadad.
Detta är så viktigt att det förtjänar att upprepas gång på gång!

sakpropp

Proppen.

Jag kan klart deklarera att jag idag är en förespråkare för denna säkerhetshöjande detalj, jag är beredd att acceptera i stort sett allt som höjer vår säkerhet. Men låt oss återknyta kontakten med den så kallade proppen igen, naturligtvis har den gett oss skyttar en bättre säkerhet och framför allt en visuell bekräftelse på att inte vår skyttkompis springer omkring med ett laddat vapen.

Men samtidigt måste vi ha klart för oss att under den mest kritiska förloppet av en skjutning, då finns inte proppen på plats!
När ladda är kommenderat, då är säkerheten som finns i proppen avlägsnad och någon egentlig säkerhetshöjande detalj mer än inbyggda säkerhetsfunktioner i våra vapen kan vi inte lita på under denna så kritiska del under en skjutning.

Någon kan halka, drabbas av en sjukdom och falla till marken och ett eller flera skott kan avlossas slumpvis mot skyttekamrater eller funktionärer, med svåra skador eller kanske dödsfall!

Något hundraprocentigt skydd mot ovan relaterat scenario finns inte, men det är som inom allt säkerhetsarbete, det är oftast inte de stora insatserna som ger allra bäst resultat, utan egentligen så skulle en total genomlysning av vår organisations befintliga säkerhetskompetens ske. Men detta är nog en utopi, så i stället så ska man kanske börja med att säkerställa det vi har och kanske även höja upp den befintliga säkerheten om än i små steg med ett ständigt pågående arbete.

Hur kan vi då skydda oss mot denna typ av skador?

 sakerhetsupphak

Hanuppfång.

Är ett av de säkerhetshöjande faktorer som om dom inte är bortmonterade, betydligt höjer upp säkerheten i ovanstående exempel.
Det kommer i nästa nummer av NP en artikel om just bortmonterade hanuppfång och den brist i säkerheten som denna demontering skapar.

Men låt mig först fastslå att ett hanuppfång är en så kallad passiv säkring som träder i kraft vid till exempel när ett laddat vapen tappas i marken. Hanuppfånget fångar upp vapnets hammare om inte avtryckaren är intryckt. Hanuppfång finns på del flesta grovkalibriga vapen, både pistoler och revolver med få undantag tex Pardini GP saknar denna viktiga säkerhetsdetalj! Ändå har den blivit godkänd som A vapen i Sverige? Men tyvärr så demonteras detta så viktiga och säkerhetshöjande hanuppfång på befintliga revolvrar och pistoler, enligt SHB ska alla tjänstepistoler vara föresedda med ett fungerade hanuppfång för att få tävla, men att förlita sig på att så är fallet, är absolut inget att lita på.

För tyvärr så kontrolleras detta med fungerande hanuppfång inte alls i det som i dag kallas vapenkontroll, men i folkmun kallas ”väga vapen”. Denna beskrivning ger med automatik en övergång till nästa stora problem.

Säkerhets kontroll/Vapenkontroll av idag..
Säkerhets kontroll/Vapenkontroll av idag..

Vapenkontrollen

Jag har i dag i snart (4) fyra år slagits för att förbundet måste skyndsamt ta tag i detta problem med den så kallade vapenkontrollen. Jag har fått ett brev där förbundordföranden lovar att detta är frågor som ska börja att bearbetas inom förbundet i vinter, men det tog fyra år att inse, att det är en katastrof det som i dag sker ute på våra tävlingar och kallas vapenkontroll! Återigen vill jag mycket kort leda i bevis vad jag påstår, med det utbildningskompendiumet som finns under utbildningen kan absoluta inga vapenkontrollanter värda ordet kontrollanter utbildas. Detta har också de allra flesta vapenkontrollanter insett och gör inte ens ett försök att kontrollera vapnet i fråga.

Men jag har vid ett flertal tillfälle när jag lämnat fram mitt vapen sett hur den stackars vapenkontrollanten med just mina vapen försöker att leva upp till en kunskapsnivå som han helt saknar och oftast eller nästan alltid kontrollerar han fel detaljer på mitt vapen!

Det är ju klart angivet i SHB (skjuthandboken) att säkerheten ska komma först vid vapenkontrollens utförande, men någon sådan kontroll värt namnet sker nästan aldrig!
Även texten i SHB ger ju skytten en försäkran om att just hans vapen kommer att genomgå en säkerhetskontroll, vilket i praktiken aldrig sker! Här måste förbundet knyta upp människor som kan vapenteknik och tillsammans med dom utarbeta ett nytt kompendium för utbildning av gamla och nya vapenkontrollanter och detta måste ske skyndsamt!

Låt mig ge ytterligare ett bra exempel: På en tävling så beslöt vi vapenkontrollanter att kontrollera hanuppfånget på alla vapen! Vapen efter vapen ca 10 stycken saknade denna säkerhetsdetalj, mera om detta senare i höst/vinter kommer på denna hemsida. Men observera att 90 % av just detta vapen klarade vapenkontrollen utan problem!

Vapnets hanterande mellan skjutstationerna på en fälttävling.

Fortfarande ser man folk kliva omkring med vapnet hängande i varbygel eller i handen mellan skjutstationerna på en fältskyttetävling!
Var och en kan nog inse vilken bild detta ger av vapenägaren och tyvärr även i förlängningen av skyttet som sport. När nu inte folk begriper sitt eget och andras bästa då måste man skyndsamt skriva ett regelverk om just denna hantering av vapen. En liten lätt väska kostar max 200 kronor ett hölster ungefär lika mycket, en begagnad väska kanske max 50 kronor!

Framtida kvalitet på våra handeldvapen.

* Antalet vapenhantverkare med handeldvapen på programmet tenderar att minska år efter år och inga ny vapensmeder etablerar sig, detta på grund av att det inte finns någon lönsamhet i denna bransch.

* Den som då fortfarande har någon att skicka sitt vapen för reparation kommer att häpna över de dyra kostnader som är förknippade med bara frakten av av vapnet.

* Vi såg också ganska nyss i NP en artikel om svårigheten att skaffa fram reservdelar till ett så välkänt vapen som Smith&Wesson, det finns många bevis hur framtiden kommer att se ut och att kvaliten på våra vapen kommer att sjunka det är helt klart.

* Vi vet att hantverks skickligheten eller förmågan att jobba med sina egna händer har avtagit dramatiskt de senaste 20 åren och i stället har de teoretiska kunskaperna ökat högts betydligt. Detta resulterar i att möjligheten att åtgärda även smärre fel på ett acceptabelt sätt, på ett handeldvapen minskar drastiskt.

Detta är problem som kommer att med stor sannolikhet att axelera in i framtiden och redan nu är det dags att planera vilka åtgärder som behöver vidtagas, för att bryta upp den onda cirkel.

Jag har lagt en motion till förbundet om att det inrättas en vapenteknisk grupp inom förbundet som får till uppgift att sprida kunskap och tekniskt kunnande om just handelvapen, ut till förbundets medlemmar. Denna grupp ska då bestå av kompetenta människor inom just vapenteknik!

Jag kan redan nu se att det höjs på ögonbrynen ute i Sverige, ska alla börja laga sin vapen själva! Nej, så är det naturligtvis inte meningen att det ska gå till. Men personligen tror jag att det är av mycket stor vikt att höja den tekniska kunskapsnivån även hos brukaren. Kanske kan fräscha nyutbildade framtida kunniga vapenkontrollanter hjälpa till med smärre reparationer?

Epilog

Denna min artikel är bara ett axplock ur vad som behöver göras för att höja upp vår säkerhet. Säkerhetsarbetet måste ju ständigt pågå, detta arbetet får aldrig anses vara färdigt även det bästa går att förbättra och detta förändring måste anser jag initieras av förbundet men arbetet till en förbättring ska också ske ute i föreningarna och hos dig och mig.

Alla har vi samma ansvar för att hålla en hög säkerhet, alla måste hjälpa till, men det måste genomsyra hela vår organisation att just vi håller en hög säkerhet.

Vad tycker du? Skicka gärna ett mail till mig.

Arne Nohlberg

Rev. 2012 05

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s