Knogjärnsrevolvern

Jag kunde inte låta bli att fascineras av denna mycket udda revolver, ett vapen som i gott skick betingar ganska höga priser omkring 3000 dollar ute på samlarbörser ute i världen. Det kanske första som slog mig var följande: Vad skulle en polismyndighet i Sverige svara om en tävlingskytt sökte licens för detta vapen? För här kan verkligen tala om kort piplängd eller egentligen ingen alls.

Vad var syftet med denna konstruktion?

Jo naturligtvis var detta ett vapen som lätt kunde döljas i fickan på i stort sett på vilka kläder som helst. Tilläggas kan också att detta vapen gick under namnet ”Min vän”, kanske en typisk amerikansk benämning på ett handeldvapen som denna revolver ändå är. Men låt oss först bekanta oss med upphovsmannen och vapnets historia och lår oss med ord och bild förflytta oss drygt etthundrafemtio år tillbaka i tiden.

James Reid

Han föddes i Belfast Irland år 1827 Han arbetade tidigt i en verkstad för vapen i Belfast, men flyttade till Glaskow i Skottland där han bodde och verkade som vapensmed tills omkring år 1857. År 1857 beslöt sig James som så många andra Engelsmän och Svenskar också, att USA det var det förlovade landet väster ut, han landade med båt i New York och beslöt ganska omgående att använda sina kunskaper som vapensmed på plats och ort. Han startade sin första företag i New york, med namnet James Reid manufactory. Företagets huvudsakliga verksamhet bestod av vapentillverkning och reparationer av sådana, men även en viss tillverkning av verktyg och andra  mekaniska tillbehör tillverkades. Men från och med 1863 så bestod tillverkningen enbart av vapen. den första egna tillverkade pistolen i en större omfattning var en så kallad Breech loading SS (bakladdad) pistol i kaliber .28, mindre än 100 pistoler tillverkades under åren 1861 – 1862.

Bild 1 en typisk knogjärnsrevolver.

Året 1861 tillverkade James sin första patronladdade revolver i kaliber .22, men även en annan variant en revolver tillverkades i kaliber .32.
Men tillverkningen var ganska stor i James faktory redan år 1862 fanns det tio anställda personer. År 1865 flyttade James ut tillverkningen från New York ut till en liten förort Catskill, där även storheter betydligt senare så som Mike Tyson har växt upp och verkat.

Så raskt över till artikelns rubrik, The knuckleduster by James Reid.

År 1865 så inkom James med en patentansökan om en ny revolver en Knuckleduster, redan samma år den 26 december beviljades detta patent och tillverkningen startade upp. Han tillverkade fem olika prototyper på den senare tillverkade knogjärnsrevolvern. Även kallad ”pepperbox”.

Bild 2 andra sidan på revolvern.

Tillverkningen i Catskill drog i gång med full kraft och ganska snart var 12 personer anställda för att tillverka den nya revolvern.
Men en tyvärr kom en lågkonjektur i vägen 1873 – 1880 och satte pinnar i hjulet för James. Han var tvungen att avskeda alla anställda och drev företaget en kort period med hjälp av sin tre söner. Hård konkurrens först och främst från de första dubbel action revolvrarna som kom ut då på marknaden och det allmänna konjekturläget knäckte till slut James dröm som vapentillverkare. Men han gav inte upp utan motstånd, han presenterade sex nya revolvrar, men försäljningen uteblev och han var
tvungen att stänga företaget 1883.

Bild 3

De olika delarna som var mycket få, det krävdes att man spände hanen inför varje skott, pipa saknades helt och utgjordes av trumman som kunde ta 7 skott i kaliber .22.

Bild 4 samtliga delar i vapnet

Data på vapnen.
Antal skott 7 eller 5.
Kaliber . 22 var den mest populära, omkring 20 000 lär ha tillverkats.
Fanns även i kaliber .32 och 5 skott, ca 3100 tillverkades.
.41 kort var också en kaliber som användes ca 150 tillverkades .

Den gravyr vi ser på det visade vapnet var mera option och fick beställas redan på den tiden.

Den första knogjärns revolvern var mestadels tillverkad av stål, ramen var helt i stål. Så småningom så tillverkades dessa vapen i mässing, till och med de två grövre kalibrarna tillverkades i detta material. Gravyren utfördes till stor del med silverinlägg på mässing som var det material som huvudsakligen användes vid den senare tillverkningen. Lagringen av revolvertrumman användes också som utstötare, med andra ord var detta ingen snabbskjutare utan tanken var ju att skjuta ett skott i taget, för trumman innehöll ju 7 skott i kaliber .22. Standard modellen hade en borttagbar platta på kolvens vänstra sida se bild ovanför. Som medgav en enkel tillsyn av den enkla mekanismen. Mot slutet av tillverkningen kunde denna revolver förses med en kort pipa, hur lång anges inte. men hela ideen var ju att tillverka en fickrevolver så förmodligen var inte pipan lång.

Bild 5 visar det som inte är pipan men ändå var kulan passerar när den avfyras.

Jag måste tillstå att jag har svårt att förstå ändamålet med detta vapen, jovisst var det ett smidigt vapen att bära i en västficka eller en annan liten förvaringsplats.
Men precisionen måste ju vara rent undermålig, förvisso så var kamrarna sista del ut mot ”utloppet” räfflade precis som en vanlig pipa. Man kan kanske tänka sig ett normalavstånd vid skjutning på några meter, för det fanns ju som du säkert sett inte ens ett sikte på vapnet. För att få någon som helst precision på de avfyrade skotten.
Laddningen utfördes genom att helt enkelt dra ut trummans lagring och stöta ut avskjutna hylsor. Därefter laddas trumman och låstes på plats igen. Trumman matades fram automatiskt men skytten var tvungen att spänna upp hanen för varje skott. Det lär finnas några stycken exemplar i Sverige, bland annat på museum. Men det är ändå fascinerande att kunna ta del av etthundrafemtio års gamla konstruktioner, jag brukar ju alltid ondgöra mig över att det egentligen inte har hänt något egentligt nytänkande i vapen konstruktioner vad gäller pistoler och revolvrar, de senaste 60 åren, men i detta fall kan man ju klart se en stor förbättring i konstruktionen.

Epilog

Min avsikt var att delge dig som läser det här en glimt tillbaka i vapenhistorien och kanske få dig att köpa en bok om just detta för oss nu levande konstiga vapen, det finns utgivna böcker på nästan alla språk om detta vapen. Sök på James Reid Knuckleduster. Det kan kanske vara bra att veta att det även i Sverige såldes en hel del kortpipiga vapen, typ fickpistoler, en del med licens men den stora skaran av fickpistoler var inte licenserade utan såldes illegalt. Den på den tiden högre ståndsmedborgare, var ganska ofta beväpnade med ett eller flera vapen eller hade åtminstoende tillgång till dom. I Norr fanns starka kommunistiska strömningar som även dom behövde vapen för att skydda sig?

Rev. 2012 09

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s