Skottbulor i pipor

Jag får ganska många frågor om just detta tråkiga förhållandet i en vapenpipa, jag har under åren svarat på många frågor om just detta problem, från ibland mycket oroliga skyttar.. Därav kom denna artikel på pränt.

Jag har som tur är inga bra bilder att visa på detta fatala problem som kan uppstå, detta tar jag som en intäck för att mitt skytte med hemladdad ammunition har fungerat hyfsat bra, genom åren, eller också har jag haft en stor tur.
Detta problem är mest frekvent i revolvrar, men förekommer också mera sällan i pistoler.
Tyvärr verkar kunskapen om detta problem vara nästan obefintligt, en sökning på nätet gav ingen eller obefintlig information om just skottbulor i vapenpipor.
Man kan lätt bringas i den uppfattningen att en skottbula är en intryckning av vapnets pipa, men så är aldrig en skottbula utformad.

Skottbulor uppkommer nästan alltid vid skytte med felaktigt laddad ammunition, låt mig ett exempel på vad jag menar:
Det första eller andra men som regel aldrig det sista skottet har en felaktig laddning av karraktären för lite krut eller inget alls, märker inte skytten detta utan fortsätter att skjuta, med en kula fast i pipan så är med stor sannolikhet skottbulan på plats.
Det räcker oftast med tändhattens styrka för att trycka in kulan en bit in i pipan, där den sedan fastnar, när sedan en riktigt laddad kula  med full fart avskjutes så uppstår en så stor kraft eller rättare sagt tryckökning mellan de båda kulorna. I bästa fall sker en skottbula och i sämsta fall, en pipsprängning!

Tryckökningen mellan de båda kulorna ökar till långt över de värden som pipan är avsedd att hantera. För varje skott som i normala fall avlossas genom en pipa åstadkommer ju en liten men väl fastställd expansion av pipan, men detta är normala och kalkylerade krafter som pipan kan hantera, utan en skottbula som följd.

Bild 1 Bra verktyg för att pressa ut fastsatta kulor, även i revolver.

Dornen går i nödfall att använda för att försiktigt slå ut kulorna. Allt som kommer i kontakt med pipan är ”fodrat” med krympslang för att undvika skador.

Vad händer med vapnets pipa efter en skottbula? En pipa försedd med en skottbula ska ALDRIG användas igen, utan ska ofelbart bytas ut mot en pipa utan skottbula.
Ägaren bör tacka sin lyckliga stjärna att han och eventuella medskyttar inte har blivit skadade!

Därför borde en kontroll av att vapnets pipa är fri utan fastsatta kulor ingå i en vapenkontroll, en kontroll av skottbulor borde också vara en normal åtgärd i en vapenkontroll, före tävling!
Ponera att skytten dagen före eller dagarna inpå en tävling är ute och provskuter sitt vapen, den sista patronen är utan laddning och fastnar såleda i pipan, när sedan tävlingen börjar så laddas vapnet med nya frächa patroner, vid eld avlossas det första skottet och pipan sprängs eller en skottbula uppstår!
Kanske med personskador som följd!

Hur upptäcker man en skottbula? Varje kula som fastnar i en pipa ger inte en skottbula om inte ett annat skott skjutes med denna kula fast i pipan. Ett kula som fastnat i en pipa ska alltid behandlas med stor uppmärksamhet, den kan knackas ut med hjälp av en mjuk metall som inte skadar pipan.
Den ska som regel alltid knackas ut ur pipan åt samma håll som den kom ifrån, det vill säga framifrån och tillbaka mot patronläget.
Detta på grund av att piporna konar något ut mot kröningsmärket och är något mindre i pipans mynning. En enda fast kula i en pipa, behöver på inget sätt utgöra en skada på pipan, till 99% så är pipan helt ok efter en sådan malör.
Men man ska alltid noggrannt besiktiga pipan efteråt och samtidigt analysera vad som har hänt, vad är orsaken?
Om man tittar i pipans längdriktning på utsidan mot ljuset så är det ganska lätt att upptäcka en skottbula, man även använda en stållinjal för att upptäcka en skottbula på pipans utsida.
Men otvivelaktigt ska aldrig en skadad pipa användas för skytte igen, den ger inte bara en urusel precision, den inbyggda säkerheten som finns i pipans material är helt borta.

Hur kan man undvika en skottbula? Genom att mycket noggrannt kolla de egna laddningarna så kan man med stor sannolikhet undvika detta för vapnet och ägaren och skyttekompisr så farliga missöde.
Det finns inga garantier att det stannar i bästa fall med en skottbula, alltid finns chansen att det slutar med en   pipsprängning.
Det är naturligvis just fältskyttet där dessa problem är som störst, skjuter man på bana lungt och sansat så märker man om man är någorlunda rutinerad att rekylen är annorlunda eller nästan saknas och man kan avbryta skjutningen och åtgärda felet, utan att skada vapnet.
Men under en fältskytte med kanske 6 mål på 12 sekunder där stressen är stor, så är detta lätt att inte märka av den fastsatta kulan innan nästa skott avlossas och problemet med i bästa fall en skottbula är ett faktum.

Epilog.

Jag har vid ett flertal tillfällen varit med om att skottbulor har uppstått, jag stog granne i en patrull i en fältskjutning i Lidköping, där skytten inte kunde förstå att han hade missat med tre skott, på ganska nära håll, men dom var helt borta, samtliga skott satt i pipan på en S&W revolver!
Även detta missöde slutade med en avbryten tävling och byte av pipa, men inga personskador uppstod. Jag hoppas att denna artikel har belyst problematiken om skottbulor och framför allt beskrivet hur man kan till stor del undvika dom.
Samtidigt hoppas jag att alla skyttar tar detta på stort allvar, vi hade en kraftig vapensprängning i Skövde för ett antal år sedan, där skytten klarade sig utan egentliga personskador.

Annonser

En reaktion på ”Skottbulor i pipor

  1. Ping: Allt om revolvertrumman | Arnes Pistolskyttesida

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s