Skärpningar i vapenlagstiftningen, ett förslag till en ny vapenlag.

Ingen enda har med stor säkerhet kunnat undgå att notera alla dessa kriminella skjutningar med olika former av illegala  vapen som förekommer i stort sett i  hela vårt land, nästan varje dag matas vi med nya skjutningar. Men med högst frekvens i våra större städer som Stockholm, Malmö och Göteborg.
Därav har vi nu framför oss det nya betänkandet till en ny vapenlag, det hade naturligtvis varit helt otänkbart för regeringen att sitta ytterligare flera år med armarna i kors och bara notera att detta med illegal vapenanvändning bara ökar i Sverige!!!
OBS Mina kommentarer finns under varje redogörelse., med elogerad stil..

I januari månad så lämnade regeringen in  en lagrådsremiss med förslag till ändringar i vapenlagen. Regeringen kunde konstatera att det inte fanns något beredningsunderlag för att föreslå skärpta straff vid olika former av vapenbrott. regeringen lade då fram förslag till lagändringar som skulle göra det lättare för domstolarna  att döma för grovt vapenbrott, ett brott där minimistraffet är fängelse i sex månader.
Här kommer ett exempel på hur det förut har dömts när det gäller grovt vapenbrott i Sverige.

Förra året ertappades en yrkeskriminell person, han körde bil utan körkort, bilen var varken skattad eller försäkrad i kofferten låg en kulsprutepistol, laddad, dessutom var han hög på narkotika vilket också medfördes i bilen.
Personen i fråga dömdes till tre månaders fängelse!!!

beatrice

Regeringen föreslår också att det ska införas straff för den som förvarar ett skjutvapen åt någon annan, om det inte finns tillstånd för denna vapenförvaringen.
I detta förslaget hävdas det att det nu inte är straffbart att ta emot skjutvapen från någon annan för förvaring,
även om det inte finns någon rätt till förvaring enligt vapenlagen eller ett tillstånd att ha vapen.
Kriminella personer skulle kunna skaffa sig tillgång till vapen genom att ha med sig underåriga att förvara vapnen  åt andra, utan straff.

Detta med förvaring har under många år funnits med i vapenlagen och är på inget sätt nytt, när det gäller förvaring av vapen är det numer nästan praxis att 13 – 14 åringar är de som förvarar vapen åt kriminella människor, både vad förvaring beträffar och också som bärare av vapen ute i samhället.
Påträffas dessa vapenbärare går det inte att straffa dom.
Det innebär att förvaring av vapen alltid kräver tillstånd och att du kan låna ut ett vapen i högst 14 dagar om den som lånar har licens för vapentypen, detta förfarande kräver lånelicens.

Betänkandet
Citat

Den som uppsåtligen innehar ett skjutvapen utan att ha rätt till det eller överlåter eller lånar ut ett skjutvapen till någon som inte har rätt att inneha vapnet döms enligt 9 kap. 1 § första stycket vapenlagen (1996:67) för vapenbrott till fängelse i högst ett år. Om brottet är grovt döms enligt andra stycket för grovt vapenbrott till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Om gärningen har begåtts av oaktsamhet eller om brottet är ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den 1 juli 2012 ändrades bestämmelsen om grovt vapenbrott på så sätt att det uttryckligen i bestämmelsen anges vilka omständig-heter som särskilt ska beaktas vid bedömande av om brottet är grovt (se avsnitt 2.2.3). De omständigheter som kan kvalificera brottet som grovt är att vapnet har innehafts på allmän plats, i ett fordon på all-män plats eller inom ett skolområde där grundskole- eller gymnasie-undervisning bedrivs, att vapnet har varit av särskilt farlig beskaffenhet, eller att innehavet, överlåtelsen eller utlåningen har avsett flera vapen.

Detta anser jag helt ok, och har en stor förståelse för denna ändring

beatrice

Del två

Jag vill dessutom mera konkret beskriva att den nya lagförslaget Skärpningar i vapenlagstiftningen som Svenska Pistolskytteförbundet och många andra föreningar har fått ta del av och  ska börja gälla enligt alla planer den första dels den 1/7 2012 och dels 1/7 2014.
Totalt är detta en byråkratisk påsksmäll med totalt 183 sidor, jag har försökt att klippa ut det som berör oss vanliga hederliga målskyttar.
Men jag rekommenderar att du läser hela dokumentet.

1 Regeringen  vill förändra eller förbättra status och kvaliteten på de föreningar som i dag genom delegering av möjligheten att utförda föreningsintyg, där då föreningen är en viktig länk mellan skytten och Pistolskytteförbundet och slutligen Rikspolis styrelsen (RPS) .
Det är så att det endast är Pistolskytteförbundet som har tillstånd att bevilja ett föreningssintyg med detta delegeras ner till föreningarna.
Lagförslaget vill skärpa upp denna möjlighet att utfärda föreningsintyg och är beredda att gå så långt som att inte alla föreningar kan få tillstånd att utfärda detta föreningsintyg.

Utredningen har fått i uppdrag att lämna författningsförslag på en annan, tydligare ordning för prövningen av om en sammanslutning för jakt eller målskytte ska beviljas tillstånd att inneha skjutvapen.

Dagens reglering har kritiserats och i utredningens direktiv anges att det kan ifrågasättas om det är lämpligt att en myndighet prövar frågan om en sammanslutning uppfyller kraven för att inneha vapen och meddelar beslut genom att göra ändringar i sina föreskrifter. Ordningen medför att det saknas möjlighet att kontrollera att en fullständig prövning har föregått beslutet och det är även oklart om beslutet går att överklaga.

Uppdraget innefattar också att undersöka om det bör införas regler för sådana skytteföreningar som inte innehar egna vapen och om det finns behov av att ändra gällande regler för skytteföreningar i något avseende.

3.1 Nuvarande ordning

För att inneha skjutvapen eller ammunition krävs enligt 2 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) tillstånd. Frågor om tillstånd prövas av polis-myndigheten.

 Enligt 2 kap. 3 § b vapenlagen får tillstånd att inneha skjutvapen meddelas sammanslutningar för jakt eller målskytte som har en stabil organisation och kontinuerlig skytteverksamhet samt uppfyller höga krav på säkerhet i fråga om handhavande av vapen. Bestämmelsen omfattar sammanslutningar på både central, regional och lokal nivå. Regeringen har bemyndigat Rikspolisstyrelsen att med-dela närmare föreskrifter om vilka sammanslutningar som ska anses uppfylla dessa krav (se 11 kap. 2 § k vapenlagen och 2 kap. 1 § vapen- SE kapitel 2 § i vapenlagen.

Det är i huvudsak centrala föreningar (de så kallade förbunden) som kommer att auktoriseras. Även andra organisationer än centrala föreningar ska dock kunna bli auktoriserade. Då anslutna föreningar kan beviljas tillstånd att inneha skjutvapen torde det i praktiken endast undantagsvis vara någon annan typ av förening än en central förening som ansöker om att bli auktoriserad.

I det följande lämnar utredningen förslag på hur auktorisations- och tillståndsförfarandet närmare bör utformas.

Auktorisation förslaget.

För att en förening ska kunna bli auktoriserad bör den uppfylla vissa krav. När det gäller tillstånd att inneha skjutvapen bör, som utredningen återkommer till i det följande, andra krav gälla. Frågan är om de krav som i dag uppställs för att en sammanslutning ska kunna meddelas tillstånd att inneha skjutvapen kan tillämpas i ett auktorisationsförfarande (se 2 kap. 3 b § vapenlagen). Dessa krav innebär att en sammanslutning ska ha en stabil organisation och kontinuerlig skytteverksamhet samt att sammanslutningen ska uppfylla högt ställda krav på säkerhet i fråga om handhavande av vapen.
Det finns inga uppgifter i förordning eller föreskrifter om vad som närmare avses med kraven.
Utredningen har valt att benämna denna dokumentation ordning för säker vapenhantering.
Enligt utredningens bedömning är det angeläget att det tydligt framgår vad som fordras för att kraven ska anses vara uppfyllda.

Den förening som ansöker om auktorisation hos Rikspolisstyrelsen måste veta vad kravet på stabil organisa-tion närmare innebär, vilken omfattning skytteverksamheten ska ha och vad som krävs i fråga om ordning för säker vapenhantering.
Uppgifterna är av så detaljerad natur att de lämpligen bör handläggas av Rikspolisstyrelsen i form av föreskrifter. Rikspolisstyrelsen ska där-för i 11 kap. 2 § vapenlagen bemyndigas att meddela föreskrifter om kraven på stabil organisation, kontinuerlig skytteverksamhet och ordning för säker vapenhantering.

De sammanslutningar för jakt eller målskytte som i dag är upptag-na i bilagan till Rikspolisstyrelsens föreskrifter är ideella föreningar. Att tillåta en användning av skjutvapen i andra organisationsformer, som till exempel i kommersiell verksamhet, har utredningen ur ett brottsförebyggande syfte inte bedömt vara lämpligt.
Enbart föreningar som har ett ideellt ändamål bör därför kunna auktoriseras. Utredningen föreslår således att auktorisation endast får meddelas ideella föreningar för jakt eller målskytte.

I dag ska Rikspolisstyrelsen samråda med Försvarsmakten innan styrelsen tar upp en organisation som anges i förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet och deras läns och lokalavdelningar, i bilagan till sina föreskrifter (se 2 kap. 1 § andra meningen vapenförordningen). Försvarsmakten har efter samråd med utredningen förklarat att myndigheten anser att denna skyldighet bör finnas kvar eftersom Försvarsmakten har insyn i organisationernas verksamhet. Utredningen delar Försvarsmaktens syn och föreslår att Rikspolis-styrelsen avseende dessa organisationer ska samråda med Försvars-makten i auktorisationsförfarandet.

Auktorisationen ska utformas som ett transparent och öppet an-sökningsförfarande. Ansökan ska vara skriftlig och innehålla uppgift om föreningens namn, organisationsnummer och var styrelsen har sitt säte samt vilka omständigheter sökanden vill åberopa för utred-ning av föreningens stabilitet, kontinuerliga skytteverksamhet och ordning för säker vapenhantering.
Organisationsnummer bör fordras för att underlätta identifiering av den förening som ansöker om att bli auktoriserad. Rikspolisstyrelsen utfärdar ett bevis över aukto-risationen till de föreningar som har auktoriserats.

Det kan finnas ett behov av att samlat se vilka föreningar för jakt eller målskytte som har auktoriserats. I vapenlagen regleras de tre centrala vapenregistren; vapeninnehavarregistret, vapenregistret och vapenhandlarregistret. Det är enligt utredningens bedömning lämp-ligt att även uppgifter om vilka föreningar som är auktoriserade förs in i ett centralt vapenregister. Utredningen föreslår därför att Riks-polisstyrelsen med hjälp av automatiserad behandling ska föra separat centralt register över de föreningar som auktoriserats. Sekretess gäller enligt 18 kap. 16 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) som huvudregel för uppgift i vapenregistren. Registret över auktoriserade föreningar kommer enligt utredningens bedömning inte att innehålla uppgifter som det finns ett behov av att sekretesskydda, utan registret bör vara offentligt. Utredningen föreslår således att dessa uppgifter bör undantas sekretesskyddet i offentlighets- och sekretesslagen.

3.3.2 Tillsyn och återkallelse av auktorisation

beatrice

Utredningens förslag:

Rikspolisstyrelsen utövar tillsyn över auktoriserade föreningar för jakt eller målskytte.

Vid tillsynen ska Rikspolisstyrelsen kontrollera att villkoren för auktorisationen fortfarande är uppfyllda.

Auktoriserade föreningar ska lämna Rikspolisstyrelsen de upp-lysningar om verksamheten som styrelsen behöver för sin tillsyn.En auktorisation ska återkallas av Rikspolisstyrelsen om för-utsättningarna för auktorisationen inte längre finns.
Utredningen anser att det är viktigt att en auktoriserad förening har en stabil organisation och en kontinuerlig skytteverksamhet. Dessa krav bör således även fortsättningsvis ställas på föreningarna. När det gäller dagens krav i fråga om säker vapenhantering gör ut-redningen bedömningen att det är viktigt att en auktoriserad förening har styrande dokument över säker vapenhanteringen. Dokumenten ska innehålla de bestämmelser om säker vapenhantering och säker-hetsrutiner som föreningen ska följa och de ska vara en del av de bestämmelser som de anslutna föreningarna åtar sig att följa.

Risker finns naturligtvis att en kriminell organisation genom ett målvaktsförfarande initierar en Skytteklubb och på detta sätt utfärdar licenser till sina kriminella kompisar.
Man kan här se att uppgiften också är att snäppa upp kontrollen och kunskapen hos våra föreningar.

2 Regeringen vill förbjuda alla helautomatiska vapen så som kulsprutepistoler och även dra in licenserna för alla gamla K-pistar som ett exempel, även för dessa som har livstidslicenser.
Men här framstår en skrivning som kan vålla en viss oro, att även halvautomatiska vapen kan på sikt reglerats på ett annat sätt an vad som nu sker.
Förmodligen vet man inte riktigt skillnaden mellan hel och halvautomatiska vapen.
Åtminstone får vi hoppas det, för texten är i högsta grad tvetydig.

3 Det finns ganska mycket skrivit om våra magasin, som idag egentligen inte är en licenspliktig vapendel.
Här kräver utredningen att det utförs begränsningar till att magasin med max 6 skott får användas och finnas i handel.
Förklaringen är nog ganska enkel man är orolig för att en halvautomatisk pistol kan förses med magasin för mera än 6 skott, tex ett magasin med kanske 40 skott som då ska kunna skjutas av i snabb följd.

4  Man vill radikalt ändra straffsatserna för grovt vapenbrott och på detta sätt komma åt de kriminella vapenägarna som tenderar att öka år efter år.
Detta har jag en stor förståelse för och detta jätteproblem som regeringen sitter med i knät, just nu, är av den digniteten att den måste agera och då förhoppningsvis på ett sätt som ger medborgarna tillbaka tron på att
befintlig lagstiftning verkligen fungerar i Sverige.
Tyvärr ger ju samtliga skärpningar i vapenlagen också restriktioner för den legala marknaden som använder sina vapen som avsett för målskytte.
Ibland har det verkat som om vårt lagråd har drabbats av omriktade beteende och istället för att ge sig på buset under en lång tid har valt det minst farliga och följaktligen gett sig på legala skötsamma vapenägare.
Buset har fått hålla på år efter år utan egentliga åtgärder från våra myndigheter.

Epilog Jag beslutar mig för att längden på denna artikel tenderar att bliva allt för lång, jag har läst igenom betänkandes alla 183 sidor, det är som en normal roman i längd. Detta har då gett mig inte bara en insikt i vad som förmodligen kommer att till stor del att antas som en ny vapenlag, men det har också gett mig en förklaring varför alla dessa byråkrater finns till.
En lag eller lagändring ska kunna författas med korta och exakta skrivningar, för vem tror dom ska sätta sig ner och läsa in 183 sidor???

Arne Nohlberg 2013 02

 

Läs mera om skärpningen i vapenlagen

 

 

 

 

 

Magnus Andersson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s