Blånering och oxidering.

Både dessa metoder är gamla och beprövade metoder, men blåneringen är definitivt den allra äldsta metoden att att skapa en rostskyddande yta som motstår rostangrepp.
Eloxeringen har en helt annan uppgift att rent etiskt förändra ett vapens utseende.
Men samtidigt så utgör denna form av ytbehandling en mycket värdefullt skydd av dessa ytor.
Den stora skillnaden är att oxideringen utföres på aluminium och blåneringen på stål.

Med andra ord så kan man inte växla metoder, att blånera  aluminium fungerar bara inte.
Båda dessa metoder har bara en uppgift som yttre  material, med dels en skyddande yta och dels en möjlighet att förändra ytfärgen på aluminium och och har ingen annan uppgift i vapnet.
Så låt oss ta del av båda dessa metoder där blåneringen är allra äldst.

IMG_1738

Skriv en bildtext

Typiskt  blånerat vapen.

Blånering kan vara  en  industriell eller hantverksmässig process som man använder för att rostskydda stålmaterial.
Blånering  går till på följande sätt, genom att man efter eventuell härdning av vapnet hettar upp stålet till 400–500 °C, doppar det i olja/blåneringsvätska  och låter det sedan svalna av i rumstemperatur
Alternativ är följande metod. Så kallad falsk blånering
Vapnet värms upp och sedan doppas vapnet en eller flera gånger  i blåneringsvätska avsedda för varmblånering detta är vad som i dagligt tal kallas varmblånering .
Tyvärr är detta en ganska farlig metod och inget för oss vanliga skyttar

Vapnet  som blåneras  får en blåsvart färg på grund av ett mycket tunt oxidlager  utanpå materialet, denna färg anser många vara väldigt tilltalande och har dessutom ett dekorativt värde. Bland annat gevärspipor/mekanismer blåneras, men ofta faller denna blånering under en kategori av ”falsk” blånering, då materialet kokas i så kallad blåneringsvätska för att få den eftertraktade färgen. Se ovan en riktigt bra blånering, men ack så farlig och svår blånering att utföra.

Eloxering eller anodisering.

Anodisering är en ytbehandling som förstärker materialets korrisionsskydd och förändrar detaljens färg,. Det är med andra ord enbart lättmetaller som anodiseras och då främst aluminium och magnesium som anodiseras eller oxideras.
Anodiseringen ger ett vapen ett mycket bra yta skydd, mot korrision och dessutom kan denna ytbehandling utföras i många olika kulörer

Anodisering går ut på att metallen oxideras i en sur elektrolyt med hjälp av likström. Därmed skapas en tjockare oxid som är hårdare, tål nötning bättre och förbättrar metallens korrisionsskydd.

IMG_0497

Skriv en bildtext

Typisk eloxerad eller anodiserad tryckmekanism i aluminium.

Aluminium

Anodiserings processen består av många olika steg där detaljerna monterats på en form av fixturer som förflyttas mellan olika bad.
De första stegen består av olika rengöringssteg och en etsning.
Därefter anodiseras detaljerna i en syra vanligtvis svavelsyra eller kromsyra,  där själva kärlet jordas och fixturen som håller detaljerna strömsätts. Den vanligaste strömkällan är likström används i stort sett uteslutande.
Detaljen sköljs därefter i vatten. Ytan är nu mycket gropig, nästan porös. Om detaljen skall infärgas kan man doppa den i en pigmentlösning.
Ytskiktet kan nu tätas genom att det doppas i avjoniserat vatten, i en så kallad dikromatlösning eller genom att tillsätta tätningsämnen som nickelacetat. Slutligen får detaljen torkas, detta utföres i en lämplig ugnsvärme.

Rent aluminium har ett oxidskikt på ca 10 nm vilket vanligtvis blir mellan 5 och 25 μm efter anodisering. Vid anodisering av aluminium sker följande reaktion:

Anodiserat aluminium används bland annat som material till verktyg  och Tex vapen, det kan också vara detaljer till bilar, butiksinredningar, master för segelbåtar och höljen. Äldre aluminiumkastruller hade ofta rödanodiserade lock som kännetecknas av dess matta färg.

lee-safety-scale

Eloxerad eller anodiserad.

Anodisering 

Anodiserings processen startar med att aluminiumdetaljerna fixeras så att de blir elektriskt ledande. Därefter genomgår de en noggrann rengöring i ett antal olika bad. Efter rengöringen sänks detaljerna ner i ett bad med syra som håller temperaturen 20°C.

Där leder vi likström genom godset vilket förstärker ytskiktet upp till 3 000 gånger. Tjockleken härleds direkt till badtid och strömstyrka.
I samband med anodiseringen kan metallen färgas i ett otal färgalternativ. Anodisering är en miljömässigt bra ytbehandlingsmetod. För Alutin är miljövinsterna extra påtagliga då konkurrerande huvudalternativet kromatering ger avsevärt högre miljöbelastning. Anodiserat aluminium har samma höga återvinningsbarhet som obehandlat och kräver heller ingen separat sortering.

Epilog.

Man kan klart  förstå att blånering kam m,an utföra om än inte professionellt med en form av kallblånering som fungerar riktigt bra: Läs mera om detta.

Men när det gäller eloxering eller anodisering så måste vi överlämna detta till de som jobbar professionellt med dessa metoder.

Att sköta sitt vapens rostskyddsbehandling som det faktiskt är med hjälp av blånering är något som absolut lönar sig, för tänk på att själva den blånerade ytan är ca 5 – 15 tusendelsmillimeter tjock.

Arne Nohlberg detta nådens år 2017 01 30

 

Annonser